Om blickar kunde döda.. september 16, 2008

Varför är vi människor så defensiva?
Jag tänker lite på olika möten människor emellan..
Jag brukar iaktta människor när jag har tid, eller egentligen hela tiden..
Men mer i tex matkassan på Ica eller helt enkelt i någon annan kö.. När man kommer till en fest där man knappt känner någon, sådär innan man kommer till rätta.. Jobbsituationer osv osv…
Det är vid dessa olika tillfällen vi kommer in på bemötande!
Jag tänker specifikt på en händelse som jag upplevde häromdagen,
som stör mig för det är inte första gången..
Jag står i kö på pressbyrån, under tiden som tiden går fastnar min blick på tjejen som står i kassan.
Jag tänker på hur gullig hon är mot kunderna och vilket naturligt trevligt bemötande hon ger.
Sånt gör mig glad. Att titta någon i ögonen och ge ett stadigt hantag räcker egentligen gott o väl.
Men då kommer vi till när JAG kommer fram till kassan..
På en sekund förändras hennes utstrålning till ett stelt och konstigt leende. Vaa?? Vad händer?
Jag har nu två val!
1. Antingen förändras jag lika mycket (för att jag blir sur..) och ler lika stelt tillbaka.
2. Jag håller god min och försöker charma henne lite grann.
Jag valde nr. 2 och efter en stund förvandlades hon igen till den söta tjej som hon framstod vara till alla de andra kunderna.
Jag försöker analysera det där..
Hon kan knappast sett mig som ett hot.
Hon kan definitivt inte upplevt mig som otrevlig..
Är det ett tjejer-emellan-osäkerhets-tönteri?
Jag fattar helt enkelt inte..
Jag frågade precis min kille och han bara skratta, antar att det är tjejbekymmer det här
Ja, kanske det..alla är vi olika, önska bara vi var mindre defensiva mot varandra!