Jag är ett riktigt filmoffer…
Eller ska jag säga lättpåverkad..
Eller kanske helt enkelt bara en drömmare.
Klart att man kan låta sig inspireras av saker, men jag har precis kollat på Sex and the city filmen och nu vill jag inget hellre än att gå i high heels och dricka drinkar!
Jag trodde Aaabsolut inte att jag någonsin skulle erkänna detta
hehe
Om jag skulle se en grym film med världens coolaste rockbrud, vill jag inget hellre än att vara rockare, såklart.. Hur gammal var jag nu igen???
Eller kanske en superhero eller någon från 1600-talet? eller varför inte en basketspelare? eh men..
Shit va cooolt!
Borde kanske ha lite mer verklighetsförankring, menar inte att något är omöjligt, men ni förstår..
Det är nu jag kommer till the cheesy part och säger att jag faktiskt lever i verkligheten och kan inte ha det bättre
Men.. jag ska inte förneka att jag faktiskt är en drömmare.. (Jaaa Nettan, du vet ju det…)
Jag och en vän till mig pratade i flera timmar igår och kom fram till att vi är exakt likadana. -Jag är alltså inte ensam om detta (!)
att: inte komma fram till vad man egentligen vill göra (resten av sitt liv) eller måste man det??
I allafall, man blir liksom lite av en drömmare när man ena dagen vill bli möbeltapetserare medans dagen efter är det ju självklart att jag ska jobba som inredningsdesigner.
Eller varför inte öppna ett Graffiti i stockholm? Nej, jag ska ju skriva låtar resten av livet och släppa miljoner skivor! Kanske skulle jag fortsätta att jobba med film och vinna guldbaggen med Sara:)
Ja, såklart!
Men måste jag ha dessa höga krav och inte bara fortsätta leva mitt underbara liv och se vart det leder mig!
Först ska jag tvinga Anja att dricka drinkar med mig ikväll, sen ska jag ut och plocka svamp i skogen imorgon och på måndag börjar jag jobba,
Och jag längtar, bara det säger hur mycket som helst. Man ska göra det man tycker om sen blir det bara bättre och bättre.
Jag är ju trots allt bara 26
haha..