Mysigt! augusti 7, 2008

När jag var liten var jag pedant.
På riktigt..
Mitt pedanteri bestod av ett linjärt rum. Mitt skrivbord var uppstyrt med saker rad på rad. Pennor, block, leksaker. Kom jag hem och skorna stod i oordning i hallen ställde jag snyggt upp dem på rad.
Om jag och mina vänner inte kunde komma överens om vad vi skulle leka brukade vi skriva olika förslag på lappar som vi blandade i en hög och sedan drog en utav dem.
JAG SKREV ALLTID STÄDA RUMMET…
Jag vet att mamma och pappa försökte göra allt för att detta skulle gå över. Bra att vara ordningsam men det behöver ju inte gå till överdrift.
Som tur är gjorde det det.
Men det finns en del av den sidan kvar hos mig.. Men gick över till en annan sort.
När jag blev äldre, gymnasiet, hade jag en lärare som var väldigt härlig, flummig, där vi ibland fick välja själva vad vi ville göra på lektionen. (hehe, jag gick teater) När jag räckte upp handen för att bidra med mitt förslag hann jag inte säga något förrens klassen i kör ropar -NÅGOT MYYYYYYSIIIIGT…
Japp, så förutsägbar var jag.. Nu hade jag kommit upp i åldern där inget längre behövde vara linjärt, utan Mysigt. Jag kunde (eh kan.. hehe) inte bara gå och ta en kopp kaffe på ett fik utan att själva stället i sig måste vara perfekt. Kanske inte perfekt, men mysigt..
När jag började på komvux hade jag egen lägenhet. Jag gjorde upp världens mysigaste lilla plugghörna. Skön stol, massa kuddar, tända ljus och ett tillgängligt askfat. En kopp te till hand var ytterst viktigt också. Ah Perfekt! Men.. jag vet inte riktigt om det gjorde att jag studera mer för det..
Nu, nuförtiden, när jag är äldre, har jag samma jäkla krav..
Jag bor i en jätte mysigt lägenhet med världens mysigaste pojkvän. Jag är lycklig, missuppfatta mig rätt nu- Men jag drömmer mig bort i ett hus på landet, en MYSIG pittoresk trädgård med ett trädgårdsland, sköna härliga utemöbler och det är såklart alltid bra väder!
Men det är ju en dröm (för tillfället). Nu bor jag i stockholm och vill inte flytta härifrån.
Nej, nu måste jag ju leva i verkligheten – Därför drömmer jag mig bort till en studioliknande källarlägenhet, där jag och P sitter och gör musik på kvällarna! Inte NewYork stuk, nej det ska ju fortfarande vara det här Mööjsiigaa!
Än så länge en dröm, men är Work in Progress!!!
C-yaa